Fortfarande otillräckligt stöd för svensk naturturism

2020-03-27

En vecka ytterligare har passerat i en värld lamslagen av covid -19. Få skulle säga att utvecklingen under den tiden gått åt ett håll som känns bättre. Vår bransch, landsbygdens jobbmotor, befinner sig fortfarande i ett mardrömslikt karantäniserat vakuum. Vårisen börjar knaka under skridskorna på svensk naturturism.

I kristider kan vi vara tacksamma över att leva i ett land med en statsapparat som har viljan att stötta när det är svårt. Det är ingen självklarhet överallt i världen. Förra veckans snabbt utrullade stödåtgärder har denna veckan kompletterats med stöd som varit mer uttalat riktade mot småföretag. Men trots att vissa av de åtgärder som lanserats kan tänkas inkludera en del av Sveriges natur- och ekoturismföretag, missar fortfarande stödåtgärderna de allra flesta. Det är fortsatt en besvikelse för branschen.

Ett uttryck som dykt upp i veckan är ”livskraftiga företag”. Man vill från offentlighetens sida undvika att livskraftiga företag slås ut. Men hur definieras ett livskraftigt företag? För vem ska företaget vara livskraftigt? Är det antalet anställda eller omsättningen som avgör vilka företag som är livskraftiga. Är vi verkligen fortfarande omoderna och insiktslösa nog att definiera livskraft enbart i ekonomiska termer? Det kan verka så när man tittar på de stödpaket som hittills sjösatts.

“De företag som vid en slarvig anblick inte förefaller speciellt livskraftiga är i själva verket ofta den reella livskraften för trakten där de är verksamma.”

I svensk besöksnäring, som omsatte 337 miljarder kronor 2018, är den småskaliga landsbygdsturismen en av de starkaste motorerna. Det finns få som numera protesterar mot det påståendet. Och det myller av mikroföretag på svensk landsbygd som med naturen som reseanledning lockar gäster till landet, och till den lokala destinationen, genererar mångfalt större intäkter till sin omgivning än till sig själva. De företag som vid en slarvig anblick inte förefaller speciellt livskraftiga är i själva verket ofta den reella livskraften för trakten där de är verksamma.

Det är viktigt att förstå för våra beslutsfattare i det här läget, att en sargad, vingklippt eller, i vissa fall, närmast utplånad naturturism, vilken är ett scenario vi riskerar att gå mot, också kommer att innebära en sargad, vingklippt och i vissa fall närmast utplånad landsbygd. Det är sådan effekten riskerar att bli på vissa platser.

Många av de stödformer som hittills har presenterats handlar fortfarande om lån. Mer pengar har skjutits in i systemet för att låna ut till marknadsmässig ränta. Man kan också ansöka om anstånd med skatter och om att göra sina lån amorteringsfria en tid. Det är lovvärt. Men för ett företag där bara suddgummirester återstår av det som för tre veckor sedan var bokningar och intäkter i kalendern, är skuldsättning med tre månaders amorteringsfrihet inget alternativ. När hela den del av året där inkomsterna finns riskerar att helt raderas ut behövs andra åtgärder och ett annat tidsperspektiv. Amorteringfrihet är bra, men vi vill också se räntefrihet, och vi vill se att det handlar om åtminstone 12 månader.

Den stödform som tidigare kallades korttidspermittering kallas nu för korttidsarbete och har förändrats till en mer tillåtande tolkning, där nu både ägare och familjemedlemmar, som är anställda i företaget kan omfattas av stödet, förutsatt att man inte driver sin verksamhet som en enskild firma. Det är en bit på vägen, och något vi har efterlyst. Men inte heller det är tillräckligt.

Ett inte helt ovanligt scenario hos svenska naturturismföretag är att X driver en verksamhet med aktiebolag som organisationsform. Hen har säsong under vår, sommar och höst och anställer tre medarbetare under säsongen. Hen arbetar själv extra på ett annat jobb, lever sparsamt och investerar det löneutrymme hen själv inte tar ut från det egna företaget på att istället utveckla verksamheten. Eftersom säsongsanställd personal inte omfattas av några stödåtgärder, och stöd till ägare i småföretag ser ut att baseras på fjolårets, eller föregående tre månaders löneuttag, finns ingen hjälp att få. X lämnas åt sitt öde.

“Bland de regionala initiativ som lanserats har kanske Västra Götaland varit mest lyhörda och kreativa.”

En central poäng för svensk naturturism är fortfarande att det är viktigare att företag får stöd för att behålla personal än för att skicka hem dem. Det är viktigt att förstå nödvändigheten av att säsongspersonal omfattas av den möjligheten. Helt enkelt för att det är så branschen fungerar. Och det är viktigt att stödformen gäller för alla små företag, oavsett organisationsform.

Bland de regionala initiativ som lanserats har kanske Västra Götaland varit mest lyhörda och kreativa. Där sjösätter man ett webbaserat kurspaket på åtta veckor, där en anställd per företag finansieras med 70 % av den reella lönekostnaden. Det innebär att små turistföretag, för 30 % av den normala kostnaden, i två månader kan ha någon som öppnar dörren på morgonen. För en kostnad som kan vara rimlig att ta på sig i den situation vi befinner oss skapas möjligheten att ta emot de gäster som möjligen skulle kunna dyka upp och generera intäkter. Skulle fortfarande ingen dyka upp är den ekonomiska skadan begränsad. Det är möjligen en risk som är rimlig för en del företag att ta.

Åtta veckors stöd är naturligtvis i detta läget otillräckligt för de flesta, men en nationell uppskalning av idén från Västra Götaland, i kombination med andra lyhörda och riktade stödåtgärder, skulle kunna garantera att svensk naturturism håller öppet också under 2020. Det skulle stötta branschens fortsatta existens och minimera skadorna för svensk landsbygdsturism på sikt. Svensk naturturism är livskraftig. Och den är livskraftig för många fler än företagen själva. Men just nu behöver den hjälp.

“Vi är optimistiska nog att tro att den politiska viljan att stötta vår bransch finns, men att kunskapen om våra förutsättningar behöver bli större för att rätt former av stöd ska utformas.”

Det fina med att ge stöd åt små företag är att det kostar mindre pengar än att hjälpa stora. Den förhållandevis, i sammanhanget, begränsade investering det innebär kommer att vara enkel att räkna hem vid ett holistiskt bokslut på några års sikt. Vi är optimistiska nog att tro att den politiska viljan att stötta vår bransch finns, men att kunskapen om våra förutsättningar behöver bli större för att rätt former av stöd ska utformas.

För att jobba åt det hållet har vi en fortsatt bra dialog med Tillväxtverket. Vi vill tro att vissa av de justeringar som gjorts beror på inspel från er företagare i branschen, via oss. Idag avslutas också den undersökning vi tillsammans med Tillväxtverket gjort, och som vi vet att många av er svarat på. Den kommer att ge oss fler röster att påverka våra beslutsfattare med. Vi har i våra kontakter
direkt med Näringsdepartementet fått besked om att de stödåtgärder som presenterats inte är en slutgiltig lista. Det kommer mera. Vad, återstår att se?

Vill regeringen se till så isen inte brister för svensk natur- och ekoturism gör de klokt i att ta till sig de förslag på verkningsfulla åtgärder vi gemensamt föreslagit. De närmaste dagarna kommer att visa om det är så.

Tills dess uppskattar vi att ni fortsätter hålla en livlig dialog med oss, på vår facebooksida eller via mail.